Georg Riedel äktenskap – Georg Riedel har samlat omkring 1100 inspelade musikkompositioner med hjälp av Stim genom åren. Trots att han är 82 år är han fortfarande väldigt aktiv. Georg Riedel organiserar tre svenska poeters poesi för en eventuell framtida föreställning med hjälp av dottern Sarah och Bohuslän Big Band.
Trots sin produktiva produktion inom jazz- och konstmusikgenren har Georg Riedel skrivit förvånansvärt få barnböcker. Vår nationalkassa skulle verkligen kunna använda ett par sådana. Tänk på Sverige utan Världens bästa Karlsson, Idas sommarvisa, Du käre lille Snickerboa och Sjörövarfabbe — succéserier som har varit ingrodda i populärkulturen. Ändå kan en hel del andra händelser ha inträffat.
Kom ur den heta debatten
Georg Riedel föddes i Karlsbad, i det som nu är Tyrolen, först och främst. Efter att ha flytt med sina föräldrar från det annalkande kriget anlände han till Sverige 1938. Om det inte hade hänt skulle många kända individer inte vara kända idag, och han hade förmodligen inte heller träffat Astrid Lindgren.
Ingen barnlåt hade någonsin skrivits av jazzmusikern och kompositören Georg Riedel innan en tragisk tragedi tvingade honom att flytta. En cykelolycka hindrade nyligen Jan Johansson, en vän och kollega till Hans, från att fortsätta att komponera partituren till filmen Här kommer Pippi Långstrump. Beskedet gick snabbt ut att Georg Riedel lämnar sitt jobb.
Väldigt stort passet jag. Trots hjärtlösheten och svårigheten att hantera Jans dödsbo förblev vi nära vänner. Vidare hävdar Georg Riedel att han tidigare inte var bekant med denna genre. Jag hade ett tag en fantasi om att kunna komponera musiken till animerade filmer. Trots min långa erfarenhet av att komponera filmmusik hade jag aldrig tidigare komponerat musik enbart för barn. Vi vet vad som hände. Efter att ha gjort nio av Astrid Lindgrens filmer inledde Georg Riedel ett långt samarbete med henne.
Ordet “fel” togs bort.
När jag var liten hade jag ingen aning om att bländaröppningen på ett barns radband är så liten. Deras mognadsnivå är för låg för att bekvämt kunna bära skor av olika höjd. Ändå fortsatte barnen att sjunga; det var noll snyftande. Georg Riedel hävdar att det fungerar. Möjligheten att göra något så vackert kändes bra. Dessutom kom jag till insikten att babymonitorer var ett idealiskt medium för mina musikaliska talanger.
Antalet svenska barnboksförfattare som arbetade med Astrid Lindgren-filmerna ökade. Han har spelat in ett flertal barn-cd-skivor av älskade artister som Ulf Stark, Barbro Lindgren och Lennart Hellsing. Dessutom användes hans temamusik i Gunilla Bergströms läggdagsserie Alfons Åberg.
Jag brukar börja med att lyssna på orden och sedan märker jag hur melodierna går ihop när jag gör låtar för barn. Därför komponerar jag ofta lite enklare låtar med hopp om att barnen ska kunna sjunga med. Min personliga preferens är dock att blanda mer komplexa aspekter med enklare. Som ett medel för ytterligare indoktrinering kommer jag då och då att smuggla in lite jazz.
Unga människor utgjorde huvuddelen av kritikerna. Till och med Georg Riedels egna barn förbjöds att sjunga hans sånger när han var liten. Om de hade fungerat antar jag att jag kunde ha fått fler utsökta smycken. “Men pappa…” var min dotters svar en gång jag bad henne sjunga en ny sång. “Det ligger redan ett ägg i jorden!”
Efter en stund lyssnade han på låten han skrivit; den lät anmärkningsvärt som Alice Tegnérs barndomssång. Den behövde bara startas om. Bland hans barnböcker är Georg Riedels Fattig Bonddräng en personlig favorit. Dessutom är jag nöjd med resultatet av Bananskivan, där jag tonade stycken från Bananbok av Lennart Hellsing.
Georg Riedel Vaggvisa sjöng Sarah Riedels “Little Green Banan” ackompanjerad av Sarahs musik på Hellsing-begravningen i slutet av 2015. När Lennart bad om det blev det otroligt rörande och uppriktigt. Georg Riedels första biografi, en gammal oläst bok, ligger på skänken.
Riedel var en jazzkompositör och artist. Från 1938 års gamla judiska getto i Karlsbad till ett annat slags getto, Fårö, kan titlarna få oss att tro på en verklighet. Det som verkligen hamnar under huden på folk är det faktum att han fortfarande skrattar när han är 84 år gammal. För mig är Georg Riedel musik i sig.
Ett extraordinärt kattdjur kämpade för sin kontrabassvans. Ett av omslagsfotografierna visar honom med en ostrogotfrisyr och en blus som är uppknäppt bakom kragen och dekorerad med fållstickor. Dessutom hoppas jag vara så ivrig musikaliskt när jag går till den åttonde dimensionen.
Riedel är ett företag som har samarbetat med alla stora namn i branschen. Bengt Bedrup är inte den enda som presenteras här; Jan Gullin, Jan Allan, Jan Johansson, Jan Gullin, Jan Allan, Jan Gullin, Jan Allan, Jan Gullin, Jan Allan, Jan Zetterlund, Lennart Hellsing, Barbro Hörberg, Jan Allan, och Jan Allan är alla här också. Hälsningar, Alla.
Den här boken är fantastisk. Oavsett om det är jazz, barnmusik, växter eller det judiska folkets förfäders hem och öde, fokuserar kompositörerna Jan Bruér, Gunnel Fagius, Sofia Lilly Jönsson och Martin Nyström på en specifik region i Riedels kolossalaträdgård.
Vi får veta att boken är en biografi över knapphetens alkemi när vi går vidare in i den; hur en liten grupp toner genomgår en rad förvandlingar innan de blir musik: hoppning, stickande, krypa, klättra, dyka, flygande, springa, vila. Egentligen vet inte ens Riedel vad som hände efter det. Ändå kommer det låtar ur det, och han glömmer ofta hur lätt det var.
Det sista är alltid det viktigaste i slutändan. Innan skärmen blir svart verkar det som om musikern plötsligt skriver en låt. Riedel och hans icke namngivna utövare verkar ligga efter schemat med Östersjöns volleybollspel, vilket gör att hans idéer för sin egen musik inte alltid är lika originella.
Boken är en uppsättning i flera delar som Riedel kommer att använda som bönder; den innehåller en analys, foton, anteckningar, brev, fotnoter och två CD-skivor. Rune Öfwermans trio fortsatte det samarbete som inleddes på 1950-talet med Sarah Riedel och Nicolai Dunger ända in på 2000-talet.
En av dessa fantastiska bilder togs på turné med Lasse Gullin. Någonstans i Sverige, långt från Volvon, tar jazzpianister vintersemester. Instrumentets hals, som utgör hälften av locket, stöds av dess bas. De kommer att gå vidare till nästa steg inom några timmar. Ganska många musiker som jobbar där.
Se till att läsa Riedels nyhetsbrev också. Det ser ut som att en musiker hastigt tar ner toner på en låt innan den försvinner i bakgrunden av bilden. “Ovanlig blues” är ett enkelt och elegant ödmjukt verk, liknande Franz Schuberts krossade improviserade melodier på glas.
Astrid Lindgrens “Idas sommarvisa” har förvandlats till denna tolkning av Riedel. När trollformaren spelar Riedel-musik är det lätt att upptäcka Lasse Gullins gods. Folkmusikens prosodiska struktur införlivar denna idé, med sin betoning på låga toner och dynamiska broar som gör att melodier kan byggas från en högljudd början, blekna till en tystare mitt och slutligen expandera.
Melodierna i alla Gullins verk är väldigt fantastiska. Genom skivspelaren hörs dunkandet av “Gotländsk sommarnatt” av Svante Pettersson från Bjärs i Lärbro. Märkligt. Många av Riedels jazzvänner samlas i Fårö, där Riedel utövar sin musik, medan ryktet säger att Gullin är från Gotland.
Hornet må vara litet, men det är faktiskt ganska viktigt för Riedel-soundet. Genom åren har denna kontinent fyllts av många berättelser och legender. Fårö är en lantlig fristad som dessutom är perfekt, oförstörd och fri från föroreningar. I vetenskapliga kretsar syftar “Homo insularis” på alla människor. Till råga på allt känner hon sig nu uppskattad.
Jag skulle vilja föreslå att en musikalisk komposition av Georg Riedel liknar ett litet Fårö. Två vägar möts här. Från landet till de musikaliska partnerna, det ideologiska samarbetet och konserten “Varumärket: Svensk Jazz”, allt bygger upp till en jazzuppvisning på Palmes 50-årsfest i Fårö.
Riedel har blomstrat under 1950-talet tack vare sin realistiska affärspraxis och efterlevnad av tidsandan. Dessa segrar uppnåddes på grund av musik från teatrar och filmer. Vi har färdigställt partituren för ett trettiotal långfilmer. Jämfört med den typiska twist- och rockuppsättningen var det ganska tempoförändringar.
Riedel, som helst ville komponera melodier eller ordlösa sånger, passade bra för en bild som krävde svar genom interna monologer och tal, vilket innebar att höja, stränga under och kräva. Några av Vilgot Sjömans lysande filmer är “491”, “Prins hatt under jorden” och Pippi Långstrump.
Att komponera musik och arrangera låtar passar ihop som ett par enäggstvillingar. På samma sätt finns det brinnando, den nuvarande rivaliteten mellan TikTok och Mello, och barnmusik, eller musik som tros vara älskad av barn. Begär sång av “Masken Kalle” av Svante Thuresson.
Den magnifika briljanta, virvlande melodin som praktiskt taget aldrig tar slut är ett perfekt exempel på Riedels genrefrihet, och låten är ett måste att lyssna på. Han uppnår fyra till åtta toner och är modellen för den ordlösa sångtekniken känd som “melodin”, som kräver ord-perfekt rytm och förbättrade sångförmåga.
Om du undrade så är han en blivande sms-pappa. Som två händer sammanlänkade i bön är text och musik oskiljaktiga. “Idas sommarvisa”, “Fri som en fågel”, “Sjörövar-Fabbe”, “Hujedamej sånt barn han var,” Alfons berg. Ändå har paradoxen bestått hela hans liv. En listig mullvad, som kan anta två olika utseenden, har tagit sig in.
Bengt-Arne Wallin, Jan Johansson, George Riedel och Arne Domnérus ingick alla i gruppen i mitten av 1960-talet. Den första CD-skivan med jazz framförd av en duo bas och piano var “Jazz på svenska” av Jan Johansson. I låtarna “Visa från Utanmyra” och “Gånglek från Älvdalen” kan Riedels musikaliska grepp skönjas.
Från uttrycksfulla outflykter som låter mer som cellospel till exakta fjärdetoner av walking bastekniken och en handfull Bartók-pizzicatons och allt däremellan. Hans album “Secret song” från 2018 innehåller den ursprungliga judiska kören, vilket bevisar att han fortfarande är glad över att återvända till sina rötter.
Eftersom Grunden alltid har varit expert på att skapa lockande framträdanden tror jag att det förklarar varför han har svårt att komma ihåg musiknoter. I låtar som “Irregular Yiddish dance” och “Sonjalein” anspelar han på sina knäskador. Klezmermusiken, särskilt den chassidiska sången, kan ibland vara huvudattraktionen.
Tillsammans med den delikata, utsmyckade dubbelkaskaden kan du höra den karaktäristiska Riedel gränsa mellan glädje och sorg. Grounden har alltid varit trollkarlen, varför han har svårt att minnas mycket av sin tidigare musik. Kanske är det allt som krävs att ta med toners på en skogstur. Från och med nu kommer samma man att fråga dig oavsett vad.
Det finns en gräns för hur många gånger man kan uppleva empati. När ljuset så småningom bryter igenom en genomskinlig Fåröhemmel når Riedel ämnet för de oerhört vackra “Bananvisorna” i dikten av Lennart Hellsing. Hur hypnotiska de än är är låtarna komponerade av Riedel svåra att ignorera. De har nu världens mest otroliga ansvar.
