Caroline Krook Familj – Helle: En annan fråga som kom upp i samband med detta var om inte Svenska kyrkan skulle avsäga sig rätten att samla in tionde och inrätta ett marknadsbaserat ekonomiskt system, vilket är fallet i många europeiska länder.
Caroline: För mig är frågan om vi ska ha vigselrätten oviktig. Men i princip tycker jag inte att kyrkan ska ha vigselrecht så länge det är en civilrättslig fråga. Det är viktigt att dra en gräns mellan kyrka och stat.
Allt jag kan tänka mig som är bra med att hålla vigselrätten på plats idag är att utan den hade folk kunnat spekulera i att centraliserad makt korrumperar religiös tro. Redan mindre än hälften av stockholmarna skänker donationer till domkyrkan och om vigselrätten skulle luckras upp skulle ännu fler göra det.
Helle: Detsamma gäller konservativa som motsatte sig kvinnliga predikanter; de är också emot samkönade äktenskap. Finns det något nytt? Det har gått över ett halvår och ingenting har hänt än, men förändringar är oundvikliga, som Caroline uttrycker det: “Folk trodde att saker skulle börja hända, att något skulle hänga i luften.”
Det har väl inte förekommit några organiserade protester mot vigselrätten?
Caroline: Nej, det har varit bra hittills. Kyrkan har satt ner foten och förklarat att man inte bara kan hålla käften om sina känslor samtidigt som man jobbar vidare. Men man har absolut rätt att vara försiktig med vissa par som närmar sig dem. Jag har personligen upplevt att vara i sällskap med ett par så packat att de knappt visste vad de hette, och jag var inte med på den aktiviteten.
Det är möjligt att det kan vara dags att säga “nog är nog” efter att vissa personer har gett sig själva och andra nära dem presenter sex eller fler gånger. Det har dokumenterats att vissa asylsökande erbjuder mutor i utbyte mot rättsskydd. Det går att säga nej i de situationerna.
Ewa: Gemensamt ägande av egendom var inte bara en debatt mellan prästerskap; det fanns en utbredd opinion i denna fråga. Folk vill ge till kyrkan. Vi ser också att 1800-talets tidiga mansrättsförespråkare, som Fredrika Bremer, fick inflytande bland evangelisterna. Därför är detta inte bara en manifestation av kärlek, utan också av kraft, vänlighet och ett större allmänt intresse för kyrkan.
Caroline: Ja, den snabba kyrkan har goda skäl att slösa bort så mycket pengar. Vi gifte oss lagligt, och det var ett mycket lyckligt partnerskap, men vi gifte oss inte i kyrkan, som du kanske har gissat. Kyrkan användes inte för civilrättsliga förfaranden, såsom begravningar. Det hänvisades ursprungligen till som att träffa någon av “sympatisk karaktär”. Det stämde inte med karaktären att vara en traditionell gudstjänst, men det blev tydligt allt eftersom historien fortskred att detta inte var på väg någonstans.
Helle: Vad är det här med sex i kyrkan? Varför har detta ämne alltid varit tabu?
Caroline: Det går långt tillbaka i tiden, och det handlade mest om att skydda de mest utsatta människorna av alla, barn; barnalstringen behövde regleras så att barn kunde utvecklas säkert i miljöer som skulle göra det möjligt för dem att trivas som vuxna. Vi bör inte slarva bort vad som har hänt så snabbt och underlåta att beakta denna infallsvinkel i diskussionen.
Caroline fortsätter: Det är anmärkningsvärt svårt att tänka på att byta rullar i ett civiliserat samhälle. De kan snurra runt med jämna mellanrum, men vi håller fortfarande på med en hel del tankar och några kungliga roller som vi helst inte vill erkänna att vi förlorar. Som kvinna och biskop kan jag intyga att det är både en källa till stolthet och en källa till frustration att möta de typiska hinder som kvinnor i ledarroller möter.
Ewa: Nu kan kvinnliga kyrkoledare och HBT-medlemmar göra anspråk på seger på ett antal områden. Vart ska kyrkan ta vägen härifrån när det gäller progressiva frågor? Caroline Krook, född i Stockholm den 18 november 1944, är nuvarande överhuvud för Svenska kyrkan och en före detta biskop som tjänstgjorde som biskop i Stockholms stift 1998 till 2009.
Hon vigdes 1969 och utnämndes till Stockholms första kvinnliga biskop. 1990, vilket gjorde henne till Sveriges första kvinnliga statschef. Som biskop går hans valtal ungefär så här: “Var brinnande i anden – tjäna Herren” (Rom 12:11).
Kyrkan har gjort klart att de vill se homosexuella par ges möjlighet att gifta sig i en kyrklig ceremoni. Hon säger att hon tar ställning eftersom varken Bibelns författare eller, specifikt Paulus, var medvetna om vad vi idag kallar äkta homosexualitet. På Stockholm Pride 2004 deklarerade Krook att hon vill vara med och skapa en könsneutral organisation som kan lovas i kyrkan.
I april 2006 gav Krook sitt stöd till fotoutställningen Uppenbar(a)t, bara för att ta det pengarna tillbaka, tillsammans med ytterligare en oengagerad donation på 400 000 svenska kronor. Innan dess hade dock överdomare Hakon L. Angström beslutat att avgå i protest.
Kort efter hennes utnämning till biskop i Bad Krook skrev stiftets preister ett brev till henne där de beskrev sina känslor kring sin roll som preister och omständigheterna i den församling där de tjänstgör. 1999 begärde och beviljades en journalist tillgång till några av dessa brev, med förväntningen att de skulle användas i officiell egenskap.
Krook var ovillig att lämna breven med förklaringen att det handlade om självrespekt. 2003 fick Krook böter på upp till 16 000 kr för obetalda tjänster. Den 29 oktober 2009 höll Caroline Krook sin stavnedläggningsmässa i Storkyrkan. I biskopsvalet i maj 2009 vann Eva Brunne över Hans Ulfvebrand.
Den 8 november invigdes Brunne som nästa biskop i Stockholm. Det är måndag lunchtid på Skansen och Stockholm Pride har bara börjat för några timmar sedan. Den sista veckan i juli kommer säkerligen att bli en virvelvind av händelser och samtal i regnbågens alla färger. Efter lite gudstjänst i musikens tecken nere i forntida Seglora Kyrka har vi precis återvänt till det gamla ordenshuset Brofästet.
Trots den grå himlen är temperaturen behaglig och Smedjans Helle inleder dagens föreläsning med en kort introduktion och genomgång av det kommunala förvaltarskapets historia i svenska kyrkan. Caroline Krook, den nuvarande biskopen emeritus, talar nu. När hon börjar påminna om sin barndom gör hon det med en varm känsla av självklarhet och en jordnära pondus som direkt inger förtroende och suger med en uppmärksam lyssnare.
Caroline var omgiven av familj och vänner som barn. Många av hennes kusiner bodde i trädgården; så gjorde presentbutikerna och restaurangerna, och mammorna vars män sedan länge lämnat. Men han var nära Elsas moster och bodde tillsammans med Alma, den tysta hula-tjejen.
Men det var inget hemskt med det, och det band dem inte samman bara för att de bodde tillsammans. Det var verkligen “Fanny och Alexander-jul” varje år, då hela kungafamiljen samexisterade i sina olika relationer med samma barnsliga oskuld.
Caroline fick inte reda på att hennes bror Birger hade träffat en annan man förrän väldigt länge senare. Många av hennes kusiner hade upplevt liknande omständigheter. Det fanns ingen romantisk spänning mellan morfar Morf och mormor Elsa; i själva verket var de väldigt nära.
Enligt hennes redogörelse har hon ändrat sina åsikter avsevärt under åren när det gäller den manliga samhällsordningen. Att män kan leva på lite olika sätt var länge ganska normalt för henne. Till en början uppskattade hon att 25–30 personer inte skulle kunna hänga med och det sa hon med största säkerhet. Det fanns några som inte tyckte att alla hade en naturlig rätt att leva tillsammans, och hon minns fortfarande att hon blev chockad över hur mycket möda som kunde läggas på en enskild fråga.
Men åsikterna har skiftat på vissa områden, såsom debatten om skillnaderna mellan partnerskap och företag. Hon trodde först att det skulle vara en bra idé att skilja mellan de två termerna och rikta uppmärksamheten mot heterosexuella frågor, som i fallet med tydlighetens skalle i internationella sammanhang.
Det var först när hon fick veta om diskussionen som ledde fram till beslutet om de kvinnliga prästinnorna som hon ändrade sig. Hon upprepar en historia som berättats för henne av en kollega: när det var dags att fatta ett beslut om kvinnor som tjänstgjorde som biskopar, var det många som gjorde invändningar och hävdade att kvinnor helt enkelt inte kunde vara biskopar, men att män med samma rikedom och ansvar kunde.
Många konservativa anser att kvinnor bör behålla titeln som president också. Nu, resonerar Caroline, borde hon fokusera på att etablera sig i gruppen som individ, i och med den förhandlade arbetsfördelningen mellan ägande och partnerskap.
Detta är början på en utdragen konflikt med kyrkomötet. Konsekvenserna för Svenska kyrkan internationellt är ofta föremål för het debatt från motsatt sida. Många människor var lättade över att höra att mänskligheten så småningom skulle bli avskuren från resten av världens klichéer.
Men dessa ord användes också ofta när vi skulle ta emot kvinnliga präster och biskopar. Det enda intrycket det gav henne var att det var hennes ansvar att agera ännu mer kraftfullt i denna fråga, både som kvinnlig biskop och som kvinna.
Läsningen fick en mer konversationston efter denna inledande redogörelse för Caroline Krooks uppväxt och kamp för gemensam egendom. Jag är nyfiken, Helle, hur mycket av det här avbrottet mellan partnerskap och företag var över själva ordet “partnerskap” och hur mycket som var teologi.
Caroline: Det fanns andra som tyckte att det var en riktigt betydelsefull fråga, semantiskt och teologiskt. Vissa människor var ganska angelägna om att begränsa innebörden av ordet “ägande” till bara män och kvinnor.
